Serviceinrättningar förr

Serviceinrättningar m m

Ålderdomshemmet

Lika väl som nedläggningen av den tämligen nybyggda och moderna folkskolan utlöste en stor upprördhet bland socknens invånare – så vållade även avvecklingen av ålderdomshemmet ett knappt årtionde tidigare nära nog upprorsstämning, Huvudargumentet mot nedläggningen var att man inte ville skilja de gamla från sin hembygd om det inte var absolut nödvändigt. I en artikel i Borås Tidningen berättades det om en gumma, som så länge hon fick bo kvar på ålderdomshemmet i Skephult – "titt som tätt gick hem till sin stuga – och på somrarna gick hon hem varje dag - och drog upp sina klockor". Efter förflyttning till ålderdomshem i Fritsla – skulle hon ha gråtit av saknad efter hemorten. Nämnda "gumma" var Elin Redlund från Hagen.

Ålderdomshemmet i Skephult hade vid nedläggningen 1957 varit i bruk sedan 1939. Dessförinnan hade de gamla förts över bl a till ålderdomshemmet i Redslared. Många sockenbor hade obehagliga minnen av hur gamla då måste slitas från sin hembygd.

Fattigstugan

En föregångare till ålderdomshemmet i Skephult – långt bakåt i tiden var fattigstugan "Svedjan", Vällingbacka. Föreståndarinna var Tilda (Pehrs- eller Pettersdotter) född 1853, som numera går under beteckningen "Skephults första sjuksköterska ". Stugan revs i början av 1900-talet och flyttades till Björkäng – där den kom att användas som godtemplarlokal. Senare blev den känd under namnet Betesda (nådeshus) – i samband med att K. G. Englund höll frikyrkliga möten där.

Text sammanställt och redigerat av Kerstin och Jan-Eric Pettersson i samarbete med Håkan Forsberg.

Huset finns ej kvar i dag.

Postkontor

Kjell Bengtsson berättar:

Det är inte bara skolor och ålderdomshem som försvunnit från Skephult. Posten har gått samma väg – den upphörde under mitten av 1960-talet. Poststation benämnd Skep(p)ared, hade då funnits alltsedan 1903 då handlaren Anders Svensson i Klockaregården blev föreståndare med ett årligt arvode av 100 kronor. Lantbrevbärare var bl a Ludvig Svensson, vilken körde sträckan Fritsla-Skephult med häst två gånger i veckan. En efterträdare till honom – "Johannes på Björkåsen", gick sträckan till fots och bar posten i en säck på ryggen.

1905 flyttades postkontoret till Västergården, något som uppsocknesborna blev missnöjda med – eftersom dom menade att posten borde ligga närmare skolan. Barnen hade som vana att ta med sig posten hem efter skolans slut – och nu hade flyttningen medfört en onödig förlängning av barnens redan långa skolväg.

Som svar på protesterna övertogs postföreståndarsysslan redan efter ett år av folkskolelärare Anders Telander – som inrättade en postlokal med postfack i skolbyggnaden. 1908 flyttades posten återigen till Klockaregården i samband med att "Mari i Botten" – övertog postsysslan.

Den sista i raden som poststationsföreståndare i Skephult var Märta Johansson född Svensson (syster till Mari) som innehade postsysslan från 1920 till 1965.

Handelsbodar

Dagvaruhandeln är också ett minne blott. Artur Anderssons diversehandel i Klockaregården upphörde 1939 och efterträddes av en diversehandel ett stenkast därifrån. Den var i gång fram till 1969. En diversehandel i Hunnaryd höll sig kvar något längre – men några år in på 1970-talet stängdes även den för gott.

Sysselsättning

Fram till 1976 fanns det även en viss industriell verksamhet i Skephult. Det var en syfabrik som startat sin verksamhet här 1944 och som mest hade ett 20-tal anställda. N.J. Johanssons syfabrik/Joflo var alltsedan slutet av 1940-talet inrymd i folkskolans lokaler.

Tidigare var förstås flertalet skephultsbor sysselsatt inom jordbruket. År 1947 fanns här 464 nötkreatur och en tjurförening som hade ett 60-tal medlemmar (enligt Sveriges Bebyggelse).

Josefssons i Skephult

Den nu vida omkring kända lågprishandeln – som till en början köpte mycket varor från Algots – började i liten skala 1954. Dåvarande ägare, Nils Josefsson, Vällingbacka, lär ha varit den förste i landet som började med lagerförsäljning! Försäljningen

 

Josefssons, 2004. Foto: Håkan Forsberg

utökades och under andra hälften av 60-talet började busslasterna komma till Skephult.

Josefssons har inte bara gynnat orten vad det gäller arbetstillfällen – utan även tvingat Vägverket att förbättra vägarna runtomkring i Skephult – för att klara den bilburna strömmen av köpsugna.

Föreningsliv

Vad kan en nostalgisk återblick på Skephult ytterligare ha att erbjuda? Det fanns t ex mängder av föreningar av alla de slag: flera politiska föreningar, nykterhetsloge, idrottsförening, skytteförening m fl. En bygdegård uppfördes också år 1943 av Bondeförbundets och SLU:s avdelningar.

Nöjeslivet blomstrade inte enbart inom föreningarna. Här fanns också flera dansbanor sommartid. Klockaregårdens dansbana hade sin glansperiod under 1950-talet. Då kunde det komma över 600 personer en danskväll! Det kom orkestrar från Göteborg – och Boråsarna tog sig hit i busslaster.

Kommunikationer

Det har t om förekommit kollektiva färdmedel i Skephult – om än med tämligen glesa förbindelser. Fram till början av 1950-talet gick varje dag en arbetarbuss till Viskafors – men sedan arbetstillfällena minskat där - upphörde den förbindelsen. Under samma tid körde ett privat bussföretag i Aplared en tur i veckan till Fritsla. När den trafiken upphörde försvann skephultsbornas sista bussförbindelse.

Färdvägar

Bertil Magnusson berättar:

Skephultsbygdens vägnät bestod – liksom i övriga landet – till en början av stigar. Sägnen förtäljer att en ridväg mellan Öresten och Opensten gick genom Skephult – förbi den s k Kyrkbacken norr om Högshult. En annan stig som kom från Kinnarumma gick förbi skolan och fortsatte ned till Kattunga kyrka – där Kinnarumma och Skephults socknar haft stolsplatser en gång i tiden. Kanske är den stigen föregångare till den väg som numera förbinder de båda socknarna; den väg som – vars ena ända ansluter till Boråsvägen vid Flenstorp och via Skephults kyrka förenar sig med Svenljungavägen vid Hunnaryd. Vid båda ändarna av denna väg står en milstolpe, som talar om att det är en mil mellan dem – och att dom restes år 1803.

Av betydligt äldre datum är häradsvägen mellan Örby och Svenljunga. Den gick genom Skephults södra del – alldeles förbi Hunnaryds gästgivargård. Att den fanns på 1600-talet är ganska troligt – och kanske har den rent av ytterligare något eller några århundraden på nacken. Mellan 1932 och 1936 byggdes denna väg om – och fick en delvis ny och betydligt rakare sträckning. Den gamla vägen är dock på många ställen fullt synbar och på vissa sträckor även körbar med bil.

Ännu en gammal och mycket intressant väg är den som från Hunnaryd går över Ljungaån vid kvarnen – förbi ett par torp och via Borghult och Bläshult slingrar sig ned till Fritsla. Denna väg kallades allmänt för Gamla Skjutsvägen – beroende på att den utgjorde en förbindelseled mellan Hunnaryds och Ramslätts gästgivargårdar. Delvis var vägen körbar med häst och vagn en bit in på 1940-talet. Med lite lokalkännedom kan man till fots ännu leta sig fram på den.

En troligen samtida väg gick från Källebergshed – slog följe med Skjutsvägen en liten bit – förbi ett soldattorp – och fortsätter sedan ensam förbi Hagen och Skeppared – fram till kyrkan. Denna förbindelseled kallades ofta för Kyrkvägen.