Byn Botten

Två byar i Skephult varav den ena är Byn Botten

Byn Botten, som numera är riksbekant via TV och flitigt omskriven i pressen, är enligt Älvsborgs Länsmuseum kulturhistoriska byggnadsinventering av "riksintresse för kulturminnesvård".

Byn Botten bestod av fyra gårdar:

1, är utskiftad vid laga skifte (Boningshuset är flyttat ca 400 m).

2, Johns stuga (Johns i Botten)(disponeras av Skephults Hembygdsförening).

3, Arnes stuga (Arne i Botten).

4, Nils stuga (Nils i Botten).

Var och en med ca 80 ha mark.

2, Johns stuga (Johns i Botten) - är en sk "Dalslandsstuga". Byggnaden har ett mycket kulturhistoriskt värde då det är ett av de få bevarade bostadshusen från 1700- talet i Marks kommun med framkammarstugans planlösning.

John var den siste boende i denna stuga. Han levde under åren 1914-1986

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Huset är:Johns stuga, 2004. Foto: Håkan Forsberg

byggt 1736. Årtalet finns inhugget i en bjälke.

Renoverat – har varit totalt förfallet .

Är en loftstuga eller förkammarstuga.

Stugan som kallas Johns stuga, ägs idag (2004) av Familjen Rydell, och disponeras av Skephults hembygdsförening som sköter om den, och har förlagt en del aktiviteter här.

T ex friluftsgudstjänster, musik, kafé med kaffe och våfflor, och andra festligheter/ utflyktsmål för föreningar och lansting.

Stugan är den nordligaste av gårdarna och den äldsta i byn. Det är en rymlig "framkammarstuga". De båda nyckelhålskvistarna pryder ännu framsidan.

Köksingången leder till en ålderdomlig förstuga där det finns en stor häll - sedan till ett rymligt kök där den gamla "gruvan" ännu står kvar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bakugn Foto;Håkan Forsberg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Luffarhotell +barn kunnde ligga där för att hålla kylan borta (öppningen i murstocken vid bakugnen) 2004

Foto Håkan Forsberg

Det är en urgammal form av köksspis - en grotta av stenar där maten lagades över öppen eld. I rummet finns också den typiska gamla välvda spisen i behåll med stor bakugn - där bakades 10-12 brödkakor åt gången.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skurhål i golvet –köket. Foto: Håkan Forsberg

De breda golvplankorna minner om en tid då bygden var bevuxen med mycket grov skog.

Johns i Bottens gård har lyckats bevara mycket gammal allmoge byggnadskonst. Flera små blyglasfönster finns ännu i behåll.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Blyglasfönster. Foto: Håkan Forsberg

I de gamla dörrarna in till framkammarstugan finns de gamla handsmidda låsen kvar. En innedörr har daterats av läns- och riksmuseum vars ursprung är från 1600-talet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gammal dörr från 1600-talet. Foto:Håkan Forsberg

Det sägs att det har legat en jordkula ca 75 m bort och där man tror att byggmaterial har använts för bygget av huset. I närheten har också en tjärbränna hittats - rester av byn Bottens gårdsbränneri – där dom brände brännvin.

3, Arnes stuga (Arne i Botten)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Arne i Botten. Foto: okänd

Mycket ovanligt - den bevarade slaskrännan från farstuskonken på huset baksida - där skulorna kunde serveras direkt till grisarna som gick nedanför.

Typiskt för Skephults socken är den utsågade dekorationen som pryder verandan på mangårdsbyggnaden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Arnes stuga. Foto: Håkan Forsberg

4, Nils stuga (Nils i Botten) - är en ovanligt rymlig enkelstuga i4,Nils stuga (Nils i Botten) - är en ovanligt rymlig enkelstuga i två våningar. Den hustypen kallas allmänt "Dalslandsstuga", men även i Västergötland finner man den rätt ofta.

Nils stuga är byggd 1853.

Intill detta hus står den gamla timrade boden i två våningar. Den var tidigare hopbyggd med boningshuset som var en Ryggåsstuga.

Tillsammans med den höga boden blev det en så kallad "Högloftsstuga" eller "Sydgötisk" stuga. Loftboden är från 1600/1700- talet och används fortfarande som förvaringsbod. Ett mycket gammalt fönster (1600-tal?) finns kvar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Loftboden med en mycket gammal Humle. Foto: Håkan Forsberg

Det uppodlade landskapet runt Botten togs i bruk redan under medeltiden och har varit i drift till våra dagar.

1777 tilldelades byn Botten en medalj för nyodling och man kan därför anta att stora delar av den odlingsbara marken härrör från denna tid.

I det längsta använde sig Arne Johansson av oxar - som också blev avbildade på frimärken, 1973.

Nils och Arnes gårdar brukades på detta gamla sätt in till slutet på 1900- talet.

De tre gårdarna med sin ålderdomliga bebyggelse samlad runt ett öppen tun med stenmurar, vårdträd och en bybrunn ger oss en god uppfattning om hur en oskiftad by kan ha sett ut.

En bit söderut ligger platsen där Skephults första lärare bodde. Inget finns kvar – men fast ingen har bott där eller planterat något – stugan revs för 150 år sedan - växer där fortfarande fullt av pingstliljor där - som blommar varje vår.

Text sammanställt och redigerat av Kerstin Petterson och Jan-Erik Petterson, samt Håkan Forsberg.